QuranReader

The Surah takes its name from the very first verse Wan shaqq al-Qamar, thereby implying that it is a Surah in which the word al-Qamar has occurred.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah takes its name from the very <a href=/54/1>first verse</a> <em>Wan shaqq al-Qamar</em>, thereby implying that it is a Surah in which the word al-Qamar has occurred.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>The incident of the <em>shaqq-al-Qamar</em> (splitting of the moon) that has been mentioned in it, determines its period of revelation precisely. The traditionists and commentators are agreed that this incident took place at Mina in Makkah about five years before the Holy Prophet's <em>hijrah</em> to Madinah.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>In this Surah the disbelievers of Makkah have been warned for their stubbornness which they had adopted against the invitation of the Holy Prophet (peace and blessings of Allah be upon him). The amazing and wonderful phenomenon of the splitting of the Moon was a manifest sign of the truth that the Resurrection, of which the Holy Prophet was giving them the news, could take place and that it had approached near at hand. The great sphere of the Moon had split into two distinct parts in front of their very eyes. The two parts had separated and receded so much apart from each other that to the on-lookers one part had appeared on one side of the mountain and the other on the other side of it. Then, in an instant the two had rejoined. This was a manifest proof of the truth that the system of the Universe was neither eternal nor immortal, it could be disrupted. Huge stars and Planets could split asunder, disintegrate, collide with each other, and everything that had been depicted in
the Quran In connection with the description of the details of Resurrection, could happen. Not only this : it was also a portent that the disintegration of the system of the Universe had begun and the time was near when Resurrection would take place. The Holy Prophet (peace and blessings of Allah be upon him) invited the people's attention to this event only with this object in view and asked them to mark it and be a witness to it. But the disbelievers described it as a magical illusion add persisted in their denial. For this stubbornness they have been reproached in this Surah.</p>
<p>At the outset it has been said: "These people neither believe in the admonition, nor learn a lesson from history, nor affirm faith after witnessing manifest signs with their eyes. Now they would believe only when Resurrection has taken place and they would be rushing out of their graves towards the Summoner on that Day."</p>
<p>Then, the stories of the people of Noah and of 'Ad and Thamud and of the peoples of Lot and the Pharaoh have been related briefly and they have been reminded of the terrible punishments that these nations suffered when they belied and disregarded the warnings given by the Prophets of God. After the narration of each story the refrain that has been provided is : "This Qur'an is an easy means of admonition, which if a nation takes to heart and thereby takes the Right Way, the torment that descended on the former nations could be avoided. But it would indeed be a folly if instead of heeding the admonition through this easy means, one persisted in heedlessness and disbelieved until one was overtaken by the torment itself."</p>
<p>Likewise, after citing admonitory precedents from the history of the former nations, the disbelievers of Makkah have been addressed and warned to this effect: "If you too adopt the same attitude and conduct for which the other nations have already been punished, why will you not be punished for it?Are you in any way a superior people that you should be treated differently from others? Or, have you received a deed of amnesty that you will not be punished for the crime for which others have been punished?And if you feel elated at your great numbers, you will soon see that these very numbers of yours are put to rout (on the battlefield) and on the Day of Resurrection you will be dealt with even more severely."</p>
<p>In the end, the disbelievers have been told that Allah does not need to make lengthy preparations to bring about Resurrection. No sooner does He give a simple command for it than it will take place immediately. Like everything else the Universe and mankind also have a destiny. According to this destiny everything happens at its own appointed time. It cannot be so that whenever somebody gives a challenge, Resurrection is brought about in order to convince him. If you adopt rebellion because you do not see it coming, you will only be adding to your own distress and misfortune. For your record which is being prepared by Divine agents, has not left any misdeed of yours, great or small, unrecorded.</p>


اقتربت الساعة وانشق القمر

 ٱقْتَرَبَتِ ٱلسَّاعَةُ وَٱنشَقَّ ٱلْقَمَرُ

وان يروا اية يعرضوا ويقولوا سحر مستمر

وَإِن يَرَوْا۟ ءَايَةً يُعْرِضُوا۟ وَيَقُولُوا۟ سِحْرٌ مُّسْتَمِرٌّ

وكذبوا واتبعوا اهواءهم وكل امر مستقر

وَكَذَّبُوا۟ وَٱتَّبَعُوٓا۟ أَهْوَآءَهُمْ ۚ وَكُلُّ أَمْرٍ مُّسْتَقِرٌّ

ولقد جاءهم من الانباء ما فيه مزدجر

وَلَقَدْ جَآءَهُم مِّنَ ٱلْأَنۢبَآءِ مَا فِيهِ مُزْدَجَرٌ

حكمة بالغة فما تغن النذر

حِكْمَةٌۢ بَـٰلِغَةٌ ۖ فَمَا تُغْنِ ٱلنُّذُرُ

فتول عنهم يوم يدع الداع الى شيء نكر

فَتَوَلَّ عَنْهُمْ ۘ يَوْمَ يَدْعُ ٱلدَّاعِ إِلَىٰ شَىْءٍ نُّكُرٍ

خشعا ابصارهم يخرجون من الاجداث كانهم جراد منتشر

خُشَّعًا أَبْصَـٰرُهُمْ يَخْرُجُونَ مِنَ ٱلْأَجْدَاثِ كَأَنَّهُمْ جَرَادٌ مُّنتَشِرٌ

مهطعين الى الداع يقول الكافرون هذا يوم عسر

مُّهْطِعِينَ إِلَى ٱلدَّاعِ ۖ يَقُولُ ٱلْكَـٰفِرُونَ هَـٰذَا يَوْمٌ عَسِرٌ

كذبت قبلهم قوم نوح فكذبوا عبدنا وقالوا مجنون وازدجر

۞ كَذَّبَتْ قَبْلَهُمْ قَوْمُ نُوحٍ فَكَذَّبُوا۟ عَبْدَنَا وَقَالُوا۟ مَجْنُونٌ وَٱزْدُجِرَ

فدعا ربه اني مغلوب فانتصر

فَدَعَا رَبَّهُۥٓ أَنِّى مَغْلُوبٌ فَٱنتَصِرْ

ففتحنا ابواب السماء بماء منهمر

فَفَتَحْنَآ أَبْوَٰبَ ٱلسَّمَآءِ بِمَآءٍ مُّنْهَمِرٍ

وفجرنا الارض عيونا فالتقى الماء على امر قد قدر

وَفَجَّرْنَا ٱلْأَرْضَ عُيُونًا فَٱلْتَقَى ٱلْمَآءُ عَلَىٰٓ أَمْرٍ قَدْ قُدِرَ

وحملناه على ذات الواح ودسر

وَحَمَلْنَـٰهُ عَلَىٰ ذَاتِ أَلْوَٰحٍ وَدُسُرٍ

تجري باعيننا جزاء لمن كان كفر

تَجْرِى بِأَعْيُنِنَا جَزَآءً لِّمَن كَانَ كُفِرَ

ولقد تركناها اية فهل من مدكر

وَلَقَد تَّرَكْنَـٰهَآ ءَايَةً فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍ

فَكَيْفَ كَانَ عَذَابِى وَنُذُرِ

ولقد يسرنا القران للذكر فهل من مدكر

وَلَقَدْ يَسَّرْنَا ٱلْقُرْءَانَ لِلذِّكْرِ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍ

كذبت عاد فكيف كان عذابي ونذر

كَذَّبَتْ عَادٌ فَكَيْفَ كَانَ عَذَابِى وَنُذُرِ

انا ارسلنا عليهم ريحا صرصرا في يوم نحس مستمر

إِنَّآ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ رِيحًا صَرْصَرًا فِى يَوْمِ نَحْسٍ مُّسْتَمِرٍّ

تنزع الناس كانهم اعجاز نخل منقعر

تَنزِعُ ٱلنَّاسَ كَأَنَّهُمْ أَعْجَازُ نَخْلٍ مُّنقَعِرٍ

كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِٱلنُّذُرِ

فقالوا ابشرا منا واحدا نتبعه انا اذا لفي ضلال وسعر

فَقَالُوٓا۟ أَبَشَرًا مِّنَّا وَٰحِدًا نَّتَّبِعُهُۥٓ إِنَّآ إِذًا لَّفِى ضَلَـٰلٍ وَسُعُرٍ

االقي الذكر عليه من بيننا بل هو كذاب اشر

أَءُلْقِىَ ٱلذِّكْرُ عَلَيْهِ مِنۢ بَيْنِنَا بَلْ هُوَ كَذَّابٌ أَشِرٌ

سيعلمون غدا من الكذاب الاشر

سَيَعْلَمُونَ غَدًا مَّنِ ٱلْكَذَّابُ ٱلْأَشِرُ

انا مرسلو الناقة فتنة لهم فارتقبهم واصطبر

إِنَّا مُرْسِلُوا۟ ٱلنَّاقَةِ فِتْنَةً لَّهُمْ فَٱرْتَقِبْهُمْ وَٱصْطَبِرْ

ونبئهم ان الماء قسمة بينهم كل شرب محتضر

وَنَبِّئْهُمْ أَنَّ ٱلْمَآءَ قِسْمَةٌۢ بَيْنَهُمْ ۖ كُلُّ شِرْبٍ مُّحْتَضَرٌ

فنادوا صاحبهم فتعاطى فعقر

فَنَادَوْا۟ صَاحِبَهُمْ فَتَعَاطَىٰ فَعَقَرَ

انا ارسلنا عليهم صيحة واحدة فكانوا كهشيم المحتظر

إِنَّآ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ صَيْحَةً وَٰحِدَةً فَكَانُوا۟ كَهَشِيمِ ٱلْمُحْتَظِرِ

كَذَّبَتْ قَوْمُ لُوطٍۭ بِٱلنُّذُرِ

انا ارسلنا عليهم حاصبا الا ال لوط نجيناهم بسحر

إِنَّآ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ حَاصِبًا إِلَّآ ءَالَ لُوطٍ ۖ نَّجَّيْنَـٰهُم بِسَحَرٍ

نعمة من عندنا كذلك نجزي من شكر

نِّعْمَةً مِّنْ عِندِنَا ۚ كَذَٰلِكَ نَجْزِى مَن شَكَرَ

ولقد انذرهم بطشتنا فتماروا بالنذر

وَلَقَدْ أَنذَرَهُم بَطْشَتَنَا فَتَمَارَوْا۟ بِٱلنُّذُرِ

ولقد راودوه عن ضيفه فطمسنا اعينهم فذوقوا عذابي ونذر

وَلَقَدْ رَٰوَدُوهُ عَن ضَيْفِهِۦ فَطَمَسْنَآ أَعْيُنَهُمْ فَذُوقُوا۟ عَذَابِى وَنُذُرِ

ولقد صبحهم بكرة عذاب مستقر

وَلَقَدْ صَبَّحَهُم بُكْرَةً عَذَابٌ مُّسْتَقِرٌّ

فَذُوقُوا۟ عَذَابِى وَنُذُرِ

ولقد جاء ال فرعون النذر

وَلَقَدْ جَآءَ ءَالَ فِرْعَوْنَ ٱلنُّذُرُ

كذبوا باياتنا كلها فاخذناهم اخذ عزيز مقتدر

كَذَّبُوا۟ بِـَٔايَـٰتِنَا كُلِّهَا فَأَخَذْنَـٰهُمْ أَخْذَ عَزِيزٍ مُّقْتَدِرٍ

اكفاركم خير من اولئكم ام لكم براءة في الزبر

أَكُفَّارُكُمْ خَيْرٌ مِّنْ أُو۟لَـٰٓئِكُمْ أَمْ لَكُم بَرَآءَةٌ فِى ٱلزُّبُرِ

ام يقولون نحن جميع منتصر

أَمْ يَقُولُونَ نَحْنُ جَمِيعٌ مُّنتَصِرٌ

سيهزم الجمع ويولون الدبر

سَيُهْزَمُ ٱلْجَمْعُ وَيُوَلُّونَ ٱلدُّبُرَ

بل الساعة موعدهم والساعة ادهى وامر

بَلِ ٱلسَّاعَةُ مَوْعِدُهُمْ وَٱلسَّاعَةُ أَدْهَىٰ وَأَمَرُّ

ان المجرمين في ضلال وسعر

إِنَّ ٱلْمُجْرِمِينَ فِى ضَلَـٰلٍ وَسُعُرٍ

يوم يسحبون في النار على وجوههم ذوقوا مس سقر

يَوْمَ يُسْحَبُونَ فِى ٱلنَّارِ عَلَىٰ وُجُوهِهِمْ ذُوقُوا۟ مَسَّ سَقَرَ

إِنَّا كُلَّ شَىْءٍ خَلَقْنَـٰهُ بِقَدَرٍ

وما امرنا الا واحدة كلمح بالبصر

وَمَآ أَمْرُنَآ إِلَّا وَٰحِدَةٌ كَلَمْحٍۭ بِٱلْبَصَرِ

ولقد اهلكنا اشياعكم فهل من مدكر

وَلَقَدْ أَهْلَكْنَآ أَشْيَاعَكُمْ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍ

وَكُلُّ شَىْءٍ فَعَلُوهُ فِى ٱلزُّبُرِ

وَكُلُّ صَغِيرٍ وَكَبِيرٍ مُّسْتَطَرٌ

ان المتقين في جنات ونهر

إِنَّ ٱلْمُتَّقِينَ فِى جَنَّـٰتٍ وَنَهَرٍ

في مقعد صدق عند مليك مقتدر

فِى مَقْعَدِ صِدْقٍ عِندَ مَلِيكٍ مُّقْتَدِرٍۭ

اقْتَرَبَتِ السَّاعَةُ وَانشَقَّ الْقَمَرُ

STUNDEN NÄRMAR sig och månen har rämnat!

وَإِن يَرَوْا آيَةً يُعْرِضُوا وَيَقُولُوا سِحْرٌ مُّسْتَمِرٌّ

Men om de [som förnekar sanningen] får se ett tecken, vänder de sig bort och säger: "Alltid dessa trollkonster!" -

وَكَذَّبُوا وَاتَّبَعُوا أَهْوَاءهُمْ وَكُلُّ أَمْرٍ مُّسْتَقِرٌّ

De är beslutna att avvisa [sanningen] och följer [bara] vad de själva tycker och önskar.	Men allt har sin fasta bestämmelse.

وَلَقَدْ جَاءهُم مِّنَ الْأَنبَاء مَا فِيهِ مُزْدَجَرٌ

De har fått lyssna till berättelser som borde ha hållit dem tillbaka

حِكْمَةٌ بَالِغَةٌ فَمَا تُغْنِ النُّذُرُ 

[och] till djup visdom, men varningarna var till ingen nytta;

فَتَوَلَّ عَنْهُمْ يَوْمَ يَدْعُ الدَّاعِ إِلَى شَيْءٍ نُّكُرٍ

vänd dig därför ifrån dem.	Den Dag då roparen kallar människorna till det okända,

خُشَّعًا أَبْصَارُهُمْ يَخْرُجُونَ مِنَ الْأَجْدَاثِ كَأَنَّهُمْ جَرَادٌ مُّنتَشِرٌ

kommer de att stiga ut ur sina gravar, stirrande i marken, och som svärmar av gräshoppor

مُّهْطِعِينَ إِلَى الدَّاعِ يَقُولُ الْكَافِرُونَ هَذَا يَوْمٌ عَسِرٌ

skynda fram mot roparen, och de som förnekade sanningen skall säga: "Detta är en svart dag!"

كَذَّبَتْ قَبْلَهُمْ قَوْمُ نُوحٍ فَكَذَّبُوا عَبْدَنَا وَقَالُوا مَجْنُونٌ وَازْدُجِرَ

FÖRE dem förnekade Noas folk [uppståndelsens] sanning; de beskyllde Vår tjänare för lögn och kallade honom besatt och drev bort honom.

فَدَعَا رَبَّهُ أَنِّي مَغْلُوبٌ فَانتَصِرْ

Och han ropade till sin Herre: "De är starkare än jag; [Herre,] kom till min hjälp!"

فَفَتَحْنَا أَبْوَابَ السَّمَاء بِمَاء مُّنْهَمِرٍ 

Och Vi öppnade himlens portar och lät rikligt regn strömma [utan uppehåll],

وَفَجَّرْنَا الْأَرْضَ عُيُونًا فَالْتَقَى الْمَاء عَلَى أَمْرٍ قَدْ قُدِرَ

och källor springa fram ur marken så att vattnen möttes - allt i enlighet med [Guds] beslut.

وَحَمَلْنَاهُ عَلَى ذَاتِ أَلْوَاحٍ وَدُسُرٍ

Och Vi räddade honom på [skeppet] som timrats av plankor och spik,

تَجْرِي بِأَعْيُنِنَا جَزَاء لِّمَن كَانَ كُفِرَ

och det rörde sig fram [över havet] under Våra ögon; [detta var] belöningen till den som hade kallats lögnare.

وَلَقَد تَّرَكْنَاهَا آيَةً فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍ

Vi gjorde denna [katastrof] till ett tecken, [ett exempel för människorna] - finns det någon som bevarar den i minnet [och tar lärdom]?

فَكَيْفَ كَانَ عَذَابِي وَنُذُرِ

Hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

وَلَقَدْ يَسَّرْنَا الْقُرْآنَ لِلذِّكْرِ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍ 

Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

كَذَّبَتْ عَادٌ فَكَيْفَ كَانَ عَذَابِي وَنُذُرِ

STAMMEN Aad förnekade sanningen och hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

إِنَّا أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ رِيحًا صَرْصَرًا فِي يَوْمِ نَحْسٍ مُّسْتَمِرٍّ

[Till sist,] en lång och olycksdiger dag, sände Vi en rasande stormvind mot dem,

تَنزِعُ النَّاسَ كَأَنَّهُمْ أَعْجَازُ نَخْلٍ مُّنقَعِرٍ

som grep tag i människorna, [kastade omkull dem och lämnade dem utsträckta på marken] som palmstubbar, uppryckta med rötterna.

وَلَقَدْ يَسَّرْنَا الْقُرْآنَ لِلذِّكْرِ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍ

كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِالنُّذُرِ

[STAMMEN] Thamud trodde inte på de varningar [som Vi sände dem],

فَقَالُوا أَبَشَرًا مِّنَّا وَاحِدًا نَّتَّبِعُهُ إِنَّا إِذًا لَّفِي ضَلَالٍ وَسُعُرٍ

och de sade: "Skall vi följa en ensam [man] ur våra egna led? [Om vi gjorde så] skulle vi ha gått vilse eller förlorat förståndet!

أَؤُلْقِيَ الذِّكْرُ عَلَيْهِ مِن بَيْنِنَا بَلْ هُوَ كَذَّابٌ أَشِرٌ

Skulle det bland oss [alla] vara just han som utmärktes med den [gudomliga] påminnelsen [och inte en av våra mer förtjänta män]? Nej, han är ingenting annat än en fräck lögnare!"

سَيَعْلَمُونَ غَدًا مَّنِ الْكَذَّابُ الْأَشِرُ

[Och Gud sade till deras profet Salih:] "De skall snart få veta vem som är en fräck lögnare!

إِنَّا مُرْسِلُو النَّاقَةِ فِتْنَةً لَّهُمْ فَارْتَقِبْهُمْ وَاصْطَبِرْ

Vi skall nu låta kamelstoet löpa fritt för att sätta dem på prov; ge dig till tåls och se vad de företar sig.

وَنَبِّئْهُمْ أَنَّ الْمَاء قِسْمَةٌ بَيْنَهُمْ كُلُّ شِرْبٍ مُّحْتَضَرٌ

Men säg dem att vattnet i brunnarna skall fördelas mellan dem - var och en måste vara där, när hans tur [att vattna sina djur] har kommit."

فَنَادَوْا صَاحِبَهُمْ فَتَعَاطَى فَعَقَرَ

Men de tillkallade en man i stammen som åtog sig [att slakta kamelstoet] och han slaktade det på grymmaste sätt.

إِنَّا أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ صَيْحَةً وَاحِدَةً فَكَانُوا كَهَشِيمِ الْمُحْتَظِرِ

Vi lät ett enda dån [- dånet av detta straff -] genljuda över dem, och där låg de som [en hög] torra störar till en inhägnad.

كَذَّبَتْ قَوْمُ لُوطٍ بِالنُّذُرِ

LOTS folk [trodde inte heller] på [Våra] varningar;

إِنَّا أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ حَاصِبًا إِلَّا آلَ لُوطٍ نَّجَّيْنَاهُم بِسَحَرٍ

[och] Vi sände över dem en orkan [av död och förintelse]. Men före gryningen räddade Vi Lot och dem som följde honom [i tron].

نِعْمَةً مِّنْ عِندِنَا كَذَلِكَ نَجْزِي مَن شَكَرَ

Vår nåd var med dem; så belönar Vi de tacksamma.

وَلَقَدْ أَنذَرَهُم بَطْشَتَنَا فَتَمَارَوْا بِالنُّذُرِ

[Lot] varnade dem för Vårt stränga straff; men de trodde inte på varningarnas [allvar]

وَلَقَدْ رَاوَدُوهُ عَن ضَيْفِهِ فَطَمَسْنَا أَعْيُنَهُمْ فَذُوقُوا عَذَابِي وَنُذُرِ

och försökte förmå honom att utlämna sina gäster [till dem]. Då slog Vi dem med blindhet. "Pröva då på Mitt straff, [ni som inte fäste vikt vid] Mina varningar!"

Och en morgon, tidigt, drabbade dem det slutliga straffet.

فَذُوقُوا عَذَابِي وَنُذُرِ

"Pröva nu på Mitt straff, [ni som inte fäste vikt vid] Mina varningar!"

وَلَقَدْ جَاء آلَ فِرْعَوْنَ النُّذُرُ

كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا كُلِّهَا فَأَخَذْنَاهُمْ أَخْذَ عَزِيزٍ مُّقْتَدِرٍ

[och då] de avvisade alla Våra tecken straffade Vi dem med den överväldigande styrkan hos en allsmäktig Gud, som ingen kan motstå.

أَكُفَّارُكُمْ خَيْرٌ مِّنْ أُوْلَئِكُمْ أَمْ لَكُم بَرَاءةٌ فِي الزُّبُرِ

ÄR DÅ de bland er som förnekar sanningen bättre än de [forna folk som här har nämnts], eller har [äldre tiders] böcker med nedtecknad gudomlig visdom förklarat er oskyldiga?

Kanske säger de: "Vi är alla [eniga i vår åsikt och följaktligen] är det vi som måste vinna?"

سَيُهْزَمُ الْجَمْعُ وَيُوَلُّونَ الدُّبُرَ

[Nej,] skaran [av förnekare] skall besegras och skall tvingas göra helt om och fly.

بَلِ السَّاعَةُ مَوْعِدُهُمْ وَالسَّاعَةُ أَدْهَى وَأَمَرُّ 

Men den Yttersta stunden är den tid då de är kallade att inställa sig, och denna Stund [kommer att för dem betyda] det djupaste elände och den bittraste sorg.

إِنَّ الْمُجْرِمِينَ فِي ضَلَالٍ وَسُعُرٍ

Då skall de obotfärdiga syndarna [inse att] de gick vilse och [att] deras förstånd svek dem.

يَوْمَ يُسْحَبُونَ فِي النَّارِ عَلَى وُجُوهِهِمْ ذُوقُوا مَسَّ سَقَرَ

Den Dag då de släpas på sina ansikten in i Elden [skall de höra en röst:] "Pröva på dess heta famntag!"

إِنَّا كُلَّ شَيْءٍ خَلَقْنَاهُ بِقَدَرٍ

وَمَا أَمْرُنَا إِلَّا وَاحِدَةٌ كَلَمْحٍ بِالْبَصَرِ

och Vår befallning [och dess omsättning i verklighet] är ett och detsamma - ett ögonblickligt skeende.

وَلَقَدْ أَهْلَكْنَا أَشْيَاعَكُمْ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍ

Era likar [i synd och förnekelse bland tidigare folk] lät Vi gå under; finns det någon som bevarar detta i minnet [och tar lärdom]

وَكُلُّ شَيْءٍ فَعَلُوهُ فِي الزُّبُرِ

Alla deras handlingar omtalas i [äldre tiders] böcker med nedtecknad gudomlig visdom;

وَكُلُّ صَغِيرٍ وَكَبِيرٍ مُسْتَطَرٌ

إِنَّ الْمُتَّقِينَ فِي جَنَّاتٍ وَنَهَرٍ

De rättfärdiga skall vistas i lustgårdar [vattnade av] bäckar.

فِي مَقْعَدِ صِدْقٍ عِندَ مَلِيكٍ مُّقْتَدِرٍ

[Och de skall] ta plats inför en allsmäktig Konung i sanningens [församling].

FEMTIOFJÄRDE SURAN
AL-QAMAR (MÅNEN)
Mekka-perioden
FÖRSTA versen i denna sura ter sig – som Razi framhåller – nästan som
en fortsättning på en av de sista verserna i den föregående, nämligen
53:57 (”[Stunden] som närmar sig kommer allt närmare”), och detta
leder oss till antagandet att de båda uppenbarades vid ungefär samma
tid, dvs. mot slutet – kanske det fjärde året – av den första perioden av
Muhammads profetgärning.

Al-Qamar

Det stora flertalet kommentatorer ser i denna vers en hänvisning till ett fenomen som sägs ha iakttagits 
av många av Profetens samtida. Enligt flera beskrivningar, som går tillbaka till några av hans följeslagare, 
visade sig månen en natt som kluven mitt itu. Även om det inte finns skäl att ifrågasätta den subjektiva
sanningshalten i dessa beskrivningar, är det möjligt att det kan ha rört sig om ett ovanligt slag av partiell 
månförmörkelse med en lika ovanlig optisk villa som följd. 
Vad dess verkliga natur än har varit kan det med stor säkerhet sägas att versen ovan inte syftar på detta fenomen 
utan på en framtida händelse, nämligen vad som kommer att ske när den Yttersta stunden är inne. (Koranen använder
ofta tempus för fullbordad handling för att beteckna ett framtida skeende, i synnerhet när det är fråga om den 
Yttersta stundens ankomst och Uppståndelsens dag, och understryker därmed vissheten att den händelse som verbet 
uttrycker skall inträffa.) Raghib anser det sålunda fullt berättigat att tolka frasen inshaqqa al-qamar (”månen rämnar 
[el. ’har rämnat’]”) som en antydan om den kosmiska omvälvning – slutet av den värld vi känner – som skall inträffa 
innan Uppståndelsens dag randas (se art. shaqq i Mufradat). Som Zamakhshari framhåller har denna tolkning stöd av några av 
de tidigaste kommentatorerna; och den förefaller desto mer övertygande som månfenomenet i versen ovan nämns jämsides
med annalkandet av den Yttersta stunden. (Här måste man hålla i minnet att Koranens ord om att den Yttersta stunden och 
Uppståndelsens dag ”är nära” ingenting har med människans uppfattning av tiden att göra.)

Ordagr.: ”de har sagt [el. ’säger’] lögn” – med syftning på förutsägelsen om
den Yttersta stunden och månfenomenet. Tempus för fullbordad handling anger
här uppsåt (el. fast föresats, jfr sura 2, not 6). Angående ordet sihr i föregående
vers se sura 74, not 12. — Participet mustamirr (här översatt med ”alltid”, ordets
egentliga betydelse är ”ständigt”) anser många kommentatorer här har motsatt
innebörd (”övergående”); de utgår då från betydelsen av basverbet (marra), ”gå
förbi” (ö.a.).

Ordagr.: ”var sak skall få sin fasta plats”, dvs. allt har en egen inre verklighet
(haqiqah), som blir uppenbar antingen i denna värld eller i den nästa (Baghawi
med åberopande av Al-Kalbi); följaktligen måste det finnas ett syfte eller ”mål”
för allt (Zamakhshari). Dessa två utsagor, som kompletterar varandra, avspeglar
Koranens upprepade förklaring att allt som existerar eller händer har en mening
och ett syfte; jfr 3:191, 10:5 och 38:27 (se särskilt not 11 till 10:5). Syftningen
gäller här både sanningen i det som nämns i de föregående verserna och förkastandet 
av denna sanning av dem som ”[bara] följer vad de själva tycker och önskar”.

Ordagr.: ”däri fanns det som håller tillbaka”, dvs. företeelser i naturen
omkring dem som pekar på Guds makt att skapa och återskapa, och utsagor av
Guds profeter om livets fortsättning bortom den fysiska döden och det som följer därav, 
nämligen att en människas attityder och handlingar i denna värld måste få bestämda konsekvenser 
i nästa liv. — Här inbegrips givetvis också Koranens berättelser om hur de forna folken, som 
varnades förgäves, fick sina straff (ö.a.).

Ordagr.: ”något okänt (nukur)” – dvs. ”som människor inte kan [föreställa
sig] därför att de aldrig har ställts inför något liknande” (Zamakhshari).

Se 11:25–48, där berättelsen om Noa och syndafloden återges med fler detaljer.

Dvs. ”under Vårt beskydd”. Arken, ”det som timrats av plankor och spik”, står
som symbol för sin egen – och alla mänskliga företags – bräcklighet.

ٱقۡتَرَبَتِiq'tarabatiٱلسَّاعَةُl-sāʿatuوَٱنشَقَّwa-inshaqqaٱلۡقَمَرُl-qamaru١

iq'tarabati
l-sāʿatu
wa-inshaqqa
l-qamaru
١