QuranReader

The Surah takes its name from the word at takathur in the first verse.

<h2>Name</h2><p>The Surah takes its name from the word <em>at takathur</em> in the <a href="/102/1" rel="noopener noreferrer" target="_blank">first verse</a>.</p><h2>Period of Revelation</h2><p>Abu Hayyan and Shaukani say that Surah At-Takathur, according to all commentators, is Makki, and this is the well known view according to Imam Al-Suyuti also. However, there are some traditions, on the basis of which the surah is considered a Madani Surah, and they are as follows:</p><p>Ibn Abi Hatim has cited Abu Buraidah as saying that this Surah was sent down concerning the two tribes, Bani Harithah and Bani al-Harth, of the Ansar. The two tribes had first recounted the glories and illustrious deeds of their living men; then they had gone to the graveyard and bragged of the glorious deeds of their dead. Thereupon the Divine Revelation <em>Alhakumu takathur</em> came down. However, if the practice of the Companions and their successors concerning the occasions of revelation is kept in view, this tradition is no argument to prove that Surah At-Takathur was sent down on that very occasion, though it shows that this Surah fully applied to the act of the two tribes.</p><p>Imam Bukhari and Ibn Jarir have cited this view of Hadrat Ubayy bin Ka'ab: "We took the Holy Prophet saying: “If the son of Adam had two valleys full of wealth, he would long for a third valley; the son of Adam's belly cannot be filled but by earth, to be from the Quran until <em>Alhakum at takathur</em> was sent down.”</p><p>This <em>Hadith</em> has been regarded as an argument for Surah At-Takathur to be a Madani Surah on the ground that Hadrat Ubayy had become a Muslim in Madinah. However Hadrat Ubayy's statement does not indicate in what sense the Companions regarded this saying of the Holy Prophet (upon whom be peace) as belonging to the Quran. If it means that they regarded it as a verse of the Quran, it cannot be acceptable, for a great majority of the Companions consisted of the men who were well aware of each and every word of the Quran; they could not have the misunderstanding that the <em>Hadith</em> was a verse of the Quran. And if its belonging to the Quran is taken to mean its being derived from the Quran, the tradition can also mean that when the Companions who entered Islam in Madinah heard this Surah for the first time from the Holy Prophet, they thought that it had been revealed just then, and then about the Holy Prophet's above saying they formed the idea that it was derived from this very Surah.</p><p>Ibn Jarir Tirmidhi, Ibn al Mundhir and other traditionists have related this view of Hadrat Ali: "We were in doubt about the torment of the grave until <em>Alhakum at takathur</em> was sent down." This view has been regarded as an argument for Surah At-Takathur to be Madani on the grounds that the torment of the grave was first mentioned at Madinah; no mention of it was ever made at Makkah. Yet this is wrong. In the Makki Surahs of the Quran, the torment of the grave has been mentioned in many places so clearly that there can be no room for any doubt; for example, see <a href="/6/93" rel="noopener noreferrer" target="_blank">Al- An'am: 93</a>, <a href="/16/28" rel="noopener noreferrer" target="_blank">An-Nahl: 28</a>, <a href="/23/99-100" rel="noopener noreferrer" target="_blank">Al-Muminun: 99-100</a>, <a href="/40/45-46" rel="noopener noreferrer" target="_blank">Al-Mu'min: 45-46</a> which are all Makki Surahs. Therefore, if anything is proved by Hadrat Ali's saying, it is that Surah At-Takathur had been revealed before the revelation of the above mentioned Makki Surahs and its revelation had removed the Companions' doubt about the torment of the grave.</p><p>That is why, in spite of these traditions, a great majority of the commentators are agreed that this Surah is Makki. In our opinion, this is not only a Makki Surah but in view of its contents and style it is one of the earliest Surahs to be revealed at Makkah.</p><h2>Theme and Subject Matter</h2><p>In this Surah, the people have been warned of the evil consequences of worship of the world because of which they spend their lives acquiring more and more worldly wealth, material benefits and pleasures, and position and power, and in vying with one another and bragging and boasting about their acquisitions  until death. This one pursuit has occupied them so much that they are left with no time or opportunity for pursuing the higher things in life. After warning the people of its evil end they have been told as if to say: "These blessings which you are amassing and enjoying thoughtlessly, are not mere blessings but are also a means of your trial. For each one of these blessings and comforts you will surely be called to account in the Hereafter."</p>

 أَلْهَىٰكُمُ ٱلتَّكَاثُرُ

حَتَّىٰ زُرْتُمُ ٱلْمَقَابِرَ

كَلَّا سَوْفَ تَعْلَمُونَ

ثُمَّ كَلَّا سَوْفَ تَعْلَمُونَ

كلا لو تعلمون علم اليقين

كَلَّا لَوْ تَعْلَمُونَ عِلْمَ ٱلْيَقِينِ

لَتَرَوُنَّ ٱلْجَحِيمَ

ثُمَّ لَتَرَوُنَّهَا عَيْنَ ٱلْيَقِينِ

ثم لتسالن يومئذ عن النعيم

ثُمَّ لَتُسْـَٔلُنَّ يَوْمَئِذٍ عَنِ ٱلنَّعِيمِ

أَلْهَاكُمُ التَّكَاثُرُ

NI FINNER ert nöje i att överglänsa varandra i rikedom och världsliga framgångar

حَتَّى زُرْتُمُ الْمَقَابِرَ

ända till dess ni står vid gravens rand.

Ack nej! En dag skall ni få veta [ert misstag]!

Ja, en dag skall ni få veta [ert misstag]!

كَلَّا لَوْ تَعْلَمُونَ عِلْمَ الْيَقِينِ

Ack, om ni visste det [nu] med full visshet...!

لَتَرَوُنَّ الْجَحِيمَ

ثُمَّ لَتَرَوُنَّهَا عَيْنَ الْيَقِينِ

Era egna ögons vittnesbörd skall då ge er visshet,

ثُمَّ لَتُسْأَلُنَّ يَوْمَئِذٍ عَنِ النَّعِيمِ

och den Dagen skall ni ställas till svars för [vad ni gjorde av] det goda som skänktes er [i livet]!

ETTHUNDRAANDRA SURAN
AT-TAKATHUR (TÄVLAN I RIKEDOM)
Mekka-perioden
DENNA tidiga sura från Mekka är ett av de kraftfullaste profetiska avsnitten
i Koranen, som generellt belyser människans ohämmade begär
efter rikedom och alldeles särskilt den tendens till materialism som kommit
att behärska alla mänskliga samhällen i vår av teknologins framsteg
präglade tidsålder.

At-Takathur

 Ordet takathur har innebörden ökning av rikedom, vinst eller avkastning eller av vad det vara må av materiellt eller immateriellt ägande, ja till och med i fråga
om antalet söner; till detta kommer att verbalsubstantivets form frammanar en bild av tävlan mellan rivaler. Här kan man se en antydan om människans ohämmade, nästan maniska, strävan efter ständigt större bekvämlighet, fler ägodelar, större makt över andra människor och över naturen och ständigt nya teknologiska framsteg. Att med eftersättande av allt annat koncentrera sin uppmärksamhet på sådana mål hindrar människan från att utveckla sin andliga dimension och gör henne obenägen att acceptera restriktioner och förbud baserade på enbart moraliska värderingar – med resultatet att inte bara enskilda individer utan hela samhällen steg för steg förlorar sin inre stadga och därmed alla förutsättningar att uppnå lycka.

Vers 5 har av den traditionella exegesen i regel – som i översättningen ovan –
behandlats som bisatsen i en konditional satsfogning, där den följande huvudsatsen, som skulle ha angett följderna av uppfyllandet av bisatsens villkor, är utelämnad för att förstärka effekten. Författaren till denna kommentar ser emellertid i vers 5 en konditional bisats, vars huvudsats utgörs av den följande versen 6,
och han tolkar dem på följande sätt: ”Om ni bara kunde inse [det] med insikt
[född] av visshet, skulle ni helt visst skåda helvetets eld!”; och han framhåller i denna not att man till detta som något underförstått kan foga ”det helvete som ni
redan befinner er i” och fortsätter: ”dvs. det ’jordiska helvete’ som är följden av ett i grunden onaturligt levnadssätt: en anspelning på den gradvisa förstörelsen
av människans naturliga miljö och på de känslor av frustrering, de lidanden och den allmänna oreda som en ohämmad strävan efter ’ekonomisk tillväxt’, som
glömmer alla andra hänsyn, inte kan undgå att föra med sig – och i vår tid också har fört med sig – för en mänsklighet som är på väg att förlora de sista resterna
av sina andliga och religiösa normer”. (Ö.a.)

Dvs. efter döden, genom direkt och otvetydig insikt om den rätta arten av sina
tidigare gärningar och om det lidande som människan drar på sig genom att
förslösa livets goda gåvor (an-naim).

أَلۡهَىٰكُمُalhākumuٱلتَّكَاثُرُl-takāthuru١

alhākumu
l-takāthuru
١