QuranReader

The Surah has been titled so after the word al 'adiyat with which it opens.

<h2>Name</h2><p>The Surah has been titled so after the word <em>al 'adiyat</em> with which it opens.</p><h2>Period of Revelation</h2><p>Whether this is a Makki or a Madani Surah is disputed. Hadrat Abdullah bin Masud, Jabir, Hasan Basri, Ikrimah, and Ata say that it is Makki. Hadrat Anas bin Malik, and Qatadah say that it is Madani; and from Hadrat Ibn Abbas two views have been reported, first that it is a Makki Surah, and second that it is Madani. But the subject matter of the Surah and its style clearly indicate that it is not only Makki but was revealed in the earliest stage in Makkah.</p><h2>Theme and Subject Matter</h2><p>Its objective is to make the people realize how evil man becomes when he denies the Hereafter, or becomes heedless of it, and also to warn them that in the Hereafter not only their visible and apparent deeds but even the secrets hidden in their hearts will be subjected to scrutiny.</p><p>For this purpose, the general chaos and confusion prevailing in Arabia, with which the whole country was in turmoil, has been presented as an argument. Bloodshed, loot and plunder raged on every side. Tribes were subjecting other tribes to raids, and no one could have peaceful sleep at night from fear that some enemy tribe might raid his settlement early in the morning. Every Arab was fully conscious of this state of affairs and realized that it was wrong. Although the plundered bemoaned their miserable, helpless state and the plunderer rejoiced, when the plunderer himself was plundered, he too realized how abject the condition in which the whole nation was involved was. Referring to this very state of affairs, it has been said: Unaware of the second life after death and his accountability before God in it, man has become ungrateful to his Lord and Sustainer. He is using the powers and abilities given by God for perpetrating tyranny and pillage; blinded by the love of worldly wealth he tries to obtain it by every means, however impure and filthy, and his own state itself testifies that by abusing the powers bestowed by his Lord he is being ungrateful to Him. He would never have behaved so, had he known the time when the dead will be raised from the graves, and when the intentions and motives with which he had done all sorts of deeds in the world, will be exposed and brought out before everyone to see. At that time, the Lord and Sustainer of men shall be well informed of what one has done and what punishment or reward one deserves.</p>

 وَٱلْعَـٰدِيَـٰتِ ضَبْحًا

فَٱلْمُورِيَـٰتِ قَدْحًا

فَٱلْمُغِيرَٰتِ صُبْحًا

فَأَثَرْنَ بِهِۦ نَقْعًا

فَوَسَطْنَ بِهِۦ جَمْعًا

إِنَّ ٱلْإِنسَـٰنَ لِرَبِّهِۦ لَكَنُودٌ

وَإِنَّهُۥ عَلَىٰ ذَٰلِكَ لَشَهِيدٌ

وَإِنَّهُۥ لِحُبِّ ٱلْخَيْرِ لَشَدِيدٌ

افلا يعلم اذا بعثر ما في القبور

۞ أَفَلَا يَعْلَمُ إِذَا بُعْثِرَ مَا فِى ٱلْقُبُورِ

وَحُصِّلَ مَا فِى ٱلصُّدُورِ

ان ربهم بهم يومئذ لخبير

إِنَّ رَبَّهُم بِهِمْ يَوْمَئِذٍ لَّخَبِيرٌۢ

وَالْعَادِيَاتِ ضَبْحًا

فَالْمُورِيَاتِ قَدْحًا

فَالْمُغِيرَاتِ صُبْحًا 

när de galopperar till anfall i den tidiga morgonen

فَأَثَرْنَ بِهِ نَقْعًا

فَوَسَطْنَ بِهِ جَمْعًا

إِنَّ الْإِنسَانَ لِرَبِّهِ لَكَنُودٌ

MÄNNISKAN är sannerligen djupt otacksam mot sin Herre -

وَإِنَّهُ عَلَى ذَلِكَ لَشَهِيدٌ

وَإِنَّهُ لِحُبِّ الْخَيْرِ لَشَدِيدٌ

och visar sin kärlek till rikedom i ivern [att samla mer].

أَفَلَا يَعْلَمُ إِذَا بُعْثِرَ مَا فِي الْقُبُورِ

Vet hon inte [att] då det som göms i gravarna strös omkring

وَحُصِّلَ مَا فِي الصُّدُورِ

och det som människorna har dolt i sina hjärtan uppenbaras;

إِنَّ رَبَّهُم بِهِمْ يَوْمَئِذٍ لَّخَبِيرٌ

den Dagen [skall det bli uppenbart att] deras Herre var väl underrättad om dem.

ETTHUNDRADE SURAN
AL-ADIYAT (STRIDSHÄSTARNA)
Mekka-perioden
UPPENBARAD efter sura 103. En förklaring av symboliken i ordet
”stridshästarna” ges i not 2 nedan.

Al-'Adiyat

Partikeln wa, åtföljd av ett ord i prepositionskasus, markerar en ed (eller en
högtidlig förklaring) och översätts då vanligen med ”vid” (se not 23 till 74:32).
Så kunde ha skett också i detta fall. Översättaren har emellertid valt att i stället använda imperativformen av verbet ”se” med tanke på de om en liknelse påminnande bilder som de omedelbart följande verserna frammanar; även kommentarens författare framhåller denna synpunkt (ö.a.).

Dvs. förblindade av dammolnen och utan att veta mot vem anfallet är riktat.
Bilderna i de första fem verserna har nära samband med vad som sedan följer,
fastän detta samband aldrig framhävs av de klassiska kommentatorerna. — Så
måste det dock vara eftersom verserna 6ff. utgör ”svaret på eden”; jfr slutet av not 1 till sura 77 (ö.a.). – Ordet al-adiyat betecknar otvivelaktigt de stridshästar som araberna av gammal hävd och ända fram till medeltiden betjänade sig av (ordet står i femininum därför att de som regel föredrog ston framför hingstar).
Men när de traditionella utläggningarna utgår från att ”stridshästarna” här symboliserar de troendes kamp för Guds sak (djihad) och sålunda något högst berömvärt, har man inte tagit hänsyn till den motsägelse som råder mellan en sådan positiv tolkning av detta bildspråk och det fördömande som verserna 6ff. uttrycker; till detta kommer att denna traditionella tolkning inte tillhandahåller någon logisk länk mellan surans två delar. Eftersom ett samband måste finnas och det samtidigt är uppenbart att verserna 6–8 har en fördömande innebörd måste man dra slutsatsen att även de första fem verserna har samma – eller liknande – karaktär. Denna karaktär framträder med full tydlighet när man frigör sig från tanken att metaforen ”stridshästarna” här används för att uttrycka beröm. I själva verket förhåller det sig tvärtom. Utan minsta tvivel symboliserar ”stridshästarna” människosjälen som utan andlig vägledning har råkat på villovägar och som, besatt av alla tänkbara orättfärdiga och själviska ambitioner, utan att hållas tillbaka av samvete eller förnuft, förblindad av en förvirrad och förvirrande blandning av motiv, besinningslöst rusar fram och hamnar i olösliga svårigheter för att till sist gå sin undergång till mötes.

Var gång hon ger efter för sina begär, symboliserade av de vilt framstormande
stridshästarna, glömmer hon Gud och sitt ansvar inför Honom.

وَٱلۡعَٰدِيَٰتِwal-ʿādiyātiضَبۡحٗاḍabḥan١

wal-ʿādiyāti
ḍabḥan
١