QuranReader

The Surah has been so designated after the word ash-shams with which it opens.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah has been so designated after the word <em>ash-shams</em> with which it opens.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>The subject matter and the style show that this Surah too was revealed in the earliest period at Makkah at a stage when opposition to the Holy Prophet (upon whom be Allah's peace) had grown very strong and intense.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>Its theme is to distinguish the good from the evil and to warn the people, who were refusing to understand this distinction and insisting on following the evil way, of the evil end.</p>
<p>In view of the subject matter, this Surah consists of two parts. The first part consists of <a href="/91/1-10">vv. 1-10</a>, and the second of <a href="/91/11-15">vv. 11-15</a>. The first part deals with three things:</p>
<ol>
<li>
<p>That just as the sun and the moon, the day and the night, the earth and the sky, are different from each other and contradictory in their effects and results, so are the good and the evil different <em>from</em> each other and contradictory in their effects and results; they are neither alike in their outward appearance nor can they be alike in their results.</p>
</li>
<li>
<p>That Allah after giving the human self powers of the body, sense and mind has not left it uninformed in the world, but has instilled into his unconscious by means of a natural inspiration the distinction between good and evil, right and wrong, and the sense of the good to be good and of the evil to be evil.</p>
</li>
<li>
<p>That the future of man depends on how by using the powers of discrimination, will and judgment that Allah has endowed him with, he develops the good and suppresses the evil tendencies of the self. If he develops the good inclination and frees his self of the evil inclinations, he will attain to eternal success, and if, on the contrary, he suppresses the good and promotes the evil, he will meet with disappointment and failure.</p>
</li>
</ol>
<p>In the second part citing the historical precedent of the people of Thamud the significance of Prophethood has been brought out. A Messenger is raised in the world, because the inspirational knowledge of good and evil that Allah has placed in human nature, is by itself not enough for the guidance of man, but on account of his failure to understand it fully man has been proposing wrong criteria and theories of good and evil and thus going astray. That is why Allah sent down clear and definite Revelation to the Prophets (peace be upon them) to augment man's natural inspiration so that they may expound to the people as to what is good and what is evil. Likewise, the Prophet Salih (peace be upon him) was sent to the people of Thamud, but the people overwhelmed by the evil of their self had become so rebellious that they rejected him. And when he presented before them the miracle of the she-camel, as demanded by themselves, the most wretched one of them, despite his warning, hamstrung it, in accordance with the will and desire of the people. Consequently, the entire tribe was overtaken by a disaster.</p>
<p>While narrating this story of the Thamud nowhere in the Surah has it been said "O people of Quraish, if you rejected your Prophet, Muhammad (upon whom be Allah's peace and blessings), as the Thamud had rejected theirs, you too would meet with the same fate as they met." The conditions at that time in Makkah were similar to those that had been created by the wicked among the people of Thamud against the Prophet Salih (peace be upon him). Therefore, the narration of this story in those conditions was by itself enough to suggest to the people of Makkah how precisely this historical precedent applied to them.</p>

 وَٱلشَّمْسِ وَضُحَىٰهَا

وَٱلْقَمَرِ إِذَا تَلَىٰهَا

وَٱلنَّهَارِ إِذَا جَلَّىٰهَا

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰهَا

وَٱلسَّمَآءِ وَمَا بَنَىٰهَا

وَٱلْأَرْضِ وَمَا طَحَىٰهَا

وَنَفْسٍ وَمَا سَوَّىٰهَا

فالهمها فجورها وتقواها

فَأَلْهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقْوَىٰهَا

قَدْ أَفْلَحَ مَن زَكَّىٰهَا

وَقَدْ خَابَ مَن دَسَّىٰهَا

كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِطَغْوَىٰهَآ

إِذِ ٱنۢبَعَثَ أَشْقَىٰهَا

فقال لهم رسول الله ناقة الله وسقياها

فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ ٱللَّهِ نَاقَةَ ٱللَّهِ وَسُقْيَـٰهَا

فكذبوه فعقروها فدمدم عليهم ربهم بذنبهم فسواها

فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُم بِذَنۢبِهِمْ فَسَوَّىٰهَا

وَلَا يَخَافُ عُقْبَـٰهَا

وَالشَّمْسِ وَضُحَاهَا

وَالْقَمَرِ إِذَا تَلَاهَا

och vid månen, när den lånar dess ljus!

وَالنَّهَارِ إِذَا جَلَّاهَا

Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,

وَاللَّيْلِ إِذَا يَغْشَاهَا

och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!

وَالسَّمَاء وَمَا بَنَاهَا

Vid himlen och Den som har rest dess [valv],

وَالْأَرْضِ وَمَا طَحَاهَا 

och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!

وَنَفْسٍ وَمَا سَوَّاهَا

Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],

فَأَلْهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقْوَاهَا

och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.

قَدْ أَفْلَحَ مَن زَكَّاهَا

Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],

وَقَدْ خَابَ مَن دَسَّاهَا

men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.

كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِطَغْوَاهَا

I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen

إِذِ انبَعَثَ أَشْقَاهَا

och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],

فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ اللَّهِ نَاقَةَ اللَّهِ وَسُقْيَاهَا

trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"

فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُم بِذَنبِهِمْ فَسَوَّاهَا

Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;

وَلَا يَخَافُ عُقْبَاهَا

ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].

NITTIOFÖRSTA SURAN
ASH-SHAMS (SOLEN)
Mekka-perioden
DET nyckelord som denna sura alltid har identifierats med, står i dess
första vers. Det antas allmänt att suran uppenbarades kort efter sura 97
(Al-Qadr).

Ash-Shams

Ordagr.: ”när han följer henne (talaha)”. Enligt den store filologen Al-Farra,
som levde undra andra århundradet efter hidjrah, ”är innebörden av detta att
månen hämtar sitt ljus från solen” (citat av Razi); även Raghib tolkar frasen så.

2 Översättningen följer Zamakhshari som anser att pronominet ”den” avser
”världen” eller ”jorden”, som dagen ”gör synlig”. — En annan tolkning låter
pronominet syfta på solen själv (ö.a.). – Det må framhållas att verserna 1–10 be-
tonar polariteten som framträder i hela skapelsen både på det fysiska och det
andliga planet och ställer den i motsats till Skaparens Enhet och Oförliknelighet.

Ordagr.: ”och den som har byggt den” – i detta ligger en erinran om det underbara samspel av krafter som ligger bakom och bär upp den harmoni och den
konsekvens som utmärker det synliga kosmos (vilket här är den uppenbara betydelsen av ordet sama).

Ordet nafs, som inrymmer många betydelsenyanser (se första meningen i not 1 till 4:1), betecknar här som på många andra ställen människans jag eller personlighet som helhet; dvs. en varelse bestående av kropp och det för hennes väsen oumbärliga men oförklarliga element som med en otydlig definition kallas
”själ”

Ordagr.: ”och den som har format det [el. ’henne’] (sawwaha, dvs. människan) [med sikte på …]” etc. Beträffande denna speciella innebörd av verbet sawwa se not 1 till 87:2, som är det tidigaste exemplet på Koranens användning av ordet i denna betydelse. Hänvisningen till människan och det som bildar
”människans personlighet” liksom den underförstådda anspelningen på det synnerligen komplicerade fenomen som ett levande väsen utgör, vars fysiska behov
och drifter, känslor och intellektuella liv är så intimt sammanflätade att de inte kan särskiljas, följer organiskt på uppmaningen att begrunda världsalltets majestät – i den mån det är förnimbart och begripligt för människan – som ett oavvisligt vittnesbörd om Guds skaparmakt.

Ordagr.: ”nedlagt i henne såväl [tendensen till] grov synd som [viljan att]
frukta Gud” – dvs. gjort förmågan att både förfalla till djupaste omoral och att
höja sig till ett högt andligt plan till ett för den mänskliga naturen väsentligt kännetecken. Innerst är denna människans förmåga att handla orätt motsatsen till
hennes förmåga att handla rätt; det är med andra ord denna medfödda polaritet
i tendenserna som vid varje tillfälle då hon ställs inför ett val förlänar det ”rätta”
valet dess värde, och sålunda utrustar människan med moralisk fri vilja (jfr i detta sammanhang not 15 till 7:24–25).

Vad beträffar stammen Thamud, som omnämns här för att belysa människans
potentiella ondska, hänvisas till 7:73– 79 och därtill fogade noter.

Rörande detta ”Guds kamelsto” se sura 7, not 55. Angående den särskilda
hänvisningen till befallningen att ”låta henne dricka” hänvisas till 26:155 och
den därtill fogade noten 66. Avfattningen av detta stycke visar att berättelsen om
kamelstoet var välkänd över hela det förislamiska Arabien.

Angående denna översättning av aqaruha se not 59 till 7:77.


Ordagr.: ”han fruktade inte dess följder”. Denna mening har tolkats på olika sätt av de klassiska kommentatorerna. Några menar att den som ”inte fruktade följderna” skulle vara Gud själv och pronominet ”dess” skulle då syfta på bestraffningen; Ibn Kathir ger företräde åt denna tolkning – om än, vill det förefalla, med någon tvekan – och åberopar därvid bland andra Ibn Abbas, Mudjahid och Al Hasan al-Basri. Enligt andra tolkningar skulle den som här avses vara den usle
man som skar av kamelens hassena och slaktade den. Sayyid Qutb förefaller ställa sig på denna sistnämnda ståndpunkt; han säger dock i sin Fi Zilal om ”den som begick handlingen inte bekymrade sig om följderna”, utdelar å andra sidan
Gud Sin bestraffning utan betänkligheter. – Enligt andra tolkningar skulle den som här avses vara profeten Salih eller alla stammens medlemmar, som ju stod bakom dådet (se översättningen). (Ö.a.)

وَٱلشَّمۡسِwal-shamsiوَضُحَىٰهَاwaḍuḥāhā١

wal-shamsi
waḍuḥāhā
١