QuranReader

The Surah has been so named after the word al balad in the first verse.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah has been so named after the word <em>al balad</em> in the <a href=/90/1>first verse</a>.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>Its subject matter and style resemble those of the earliest Surahs revealed at Makkah, but it contains a pointer which indicates that it was sent down in the period when the disbelievers of Makkah had resolved to oppose the Holy Prophet (upon whom be Allah's peace), and made it lawful for themselves to commit tyranny and excess against him.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>In this Surah a vast subject has been compressed into a few brief sentences, and it is a miracle of the Quran that a complete ideology of life which could hardly be explained in a thick volume has been abridged most effectively in brief sentences of this short Surah. Its theme is to explain the true position of man in the world and of the world in relation to man and to tell that God has shown to man both the highways of good and evil, has also provided for him the means to judge and see and follow them, and now it rests upon mans own effort and judgment whether he chooses the path of virtue and reaches felicity or adopts the path of vice and meets with doom.</p>
<p>First, the city of Makkah and the hardships being faced therein by the Holy Prophet (upon whom be peace) and the state of the children of Adam have been cited as a witness to the truth that this world is not a place of rest and ease for man, where he might have been born to enjoy life, but here he has been created into toil and struggle. If this theme is read with <a href=/53/39>verse 39 of Surah An-Najm</a> (<em>Laisa lil insani illa ma saa</em> : there is nothing for man but what he has striven for), it becomes plain that in this world the future of man depends on his toil and struggle, effort and striving.</p>
<p>After this, man's misunderstanding that he is all in all in this world and that there is no superior power to watch what he does and to call him to account, has been refuted.</p>
<p>Then, taking one of the many moral concepts of ignorance held by man, as an example, it has been pointed out what wrong criteria of merit and greatness he has proposed for himself in the world. The person who for ostentation and display squanders heaps of wealth, not only himself prides upon his extravagances but the people also admire him for it enthusiastically, whereas the Being Who is watching over his deeds, sees by what methods he obtained the wealth and in what ways and with what motives and intention he spent it.</p>
<p>Then Allah says: We have given man the means of knowledge and the faculties of thinking and understanding and opened up before him both the highways of virtue and vice: one way leads down to moral depravity, and it is an easy way pleasing for the self; the other way leads up to moral heights, which is steep like an uphill road, for scaling which man has to exercise self- restraint. It is man's weakness that he prefers slipping down into the abyss to scaling the cliff.</p>
<p>Then, Allah has explained what the steep road is by following which man can ascend to the heights. It is that he should give up spending for ostentation, display and pride and should spend his wealth to help the orphans and the needy, should believe in Allah and His Religion and joining the company of believers should participate in the construction of a society which should fulfill the demands of virtue and righteousness patiently and should be compassionate to the people. The end of those who follow this way is that they would become worthy of Allah's mercies. On the contrary, the end of those who follow the wrong way, is the fire of Hell from which there is no escape.</p>


 لَآ أُقْسِمُ بِهَـٰذَا ٱلْبَلَدِ

وَأَنتَ حِلٌّۢ بِهَـٰذَا ٱلْبَلَدِ

وَوَالِدٍ وَمَا وَلَدَ

لقد خلقنا الانسان في كبد

لَقَدْ خَلَقْنَا ٱلْإِنسَـٰنَ فِى كَبَدٍ

ايحسب ان لن يقدر عليه احد

أَيَحْسَبُ أَن لَّن يَقْدِرَ عَلَيْهِ أَحَدٌ

يَقُولُ أَهْلَكْتُ مَالًا لُّبَدًا

أَيَحْسَبُ أَن لَّمْ يَرَهُۥٓ أَحَدٌ

أَلَمْ نَجْعَل لَّهُۥ عَيْنَيْنِ

وَلِسَانًا وَشَفَتَيْنِ

وَهَدَيْنَـٰهُ ٱلنَّجْدَيْنِ

فَلَا ٱقْتَحَمَ ٱلْعَقَبَةَ

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا ٱلْعَقَبَةُ

او اطعام في يوم ذي مسغبة

أَوْ إِطْعَـٰمٌ فِى يَوْمٍ ذِى مَسْغَبَةٍ

يَتِيمًا ذَا مَقْرَبَةٍ

أَوْ مِسْكِينًا ذَا مَتْرَبَةٍ

ثم كان من الذين امنوا وتواصوا بالصبر وتواصوا بالمرحمة

ثُمَّ كَانَ مِنَ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَتَوَاصَوْا۟ بِٱلصَّبْرِ وَتَوَاصَوْا۟ بِٱلْمَرْحَمَةِ

أُو۟لَـٰٓئِكَ أَصْحَـٰبُ ٱلْمَيْمَنَةِ

والذين كفروا باياتنا هم اصحاب المشامة

وَٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ بِـَٔايَـٰتِنَا هُمْ أَصْحَـٰبُ ٱلْمَشْـَٔمَةِ

عَلَيْهِمْ نَارٌ مُّؤْصَدَةٌۢ

لَا أُقْسِمُ بِهَذَا الْبَلَدِ

وَأَنتَ حِلٌّ بِهَذَا الْبَلَدِ

وَوَالِدٍ وَمَا وَلَدَ 

och Jag kallar människorna och deras avkomma!

لَقَدْ خَلَقْنَا الْإِنسَانَ فِي كَبَدٍ

Helt visst har Vi skapat människan för [ett liv av] slit, plågor och prövningar.

Tror hon att ingen skall få makt över henne

Hon skryter: "Jag har förbrukat en förmögenhet!"

أَيَحْسَبُ أَن لَّمْ يَرَهُ أَحَدٌ 

Tror hon kanske att ingen har sett henne?

أَلَمْ نَجْعَل لَّهُ عَيْنَيْنِ

وَهَدَيْنَاهُ النَّجْدَيْنِ

فَلَا اقْتَحَمَ الْعَقَبَةَ

Men hon gör sig ingen brådska att slå in på den väg som bär brant uppför.

وَمَا أَدْرَاكَ مَا الْعَقَبَةُ

Vad kan låta dig ana vad det innebär [att slå in på] den väg som bär brant uppför

[Det innebär] att befria [en människa] från slaveri,

أَوْ إِطْعَامٌ فِي يَوْمٍ ذِي مَسْغَبَةٍ

يَتِيمًا ذَا مَقْرَبَةٍ 

ثُمَّ كَانَ مِنَ الَّذِينَ آمَنُوا وَتَوَاصَوْا بِالصَّبْرِ وَتَوَاصَوْا بِالْمَرْحَمَةِ

[Det innebär] också att vara en av dem som tror och som uppmanar varandra att ha tålamod och uppmanar varandra att visa medkänsla [med de sämre lottade].

أُوْلَئِكَ أَصْحَابُ الْمَيْمَنَةِ

Dessa är de rättfärdiga som hör till den högra sidan.

وَالَّذِينَ كَفَرُوا بِآيَاتِنَا هُمْ أَصْحَابُ الْمَشْأَمَةِ

Men de som envist framhärdar i att förneka Våra budskap är de orättfärdiga som hör till den vänstra sidan.

عَلَيْهِمْ نَارٌ مُّؤْصَدَةٌ

Eldens [lågor] skall sluta sig omkring dem från alla håll.

NITTIONDE SURAN
AL-BALAD (LANDET)
Mekka-perioden
Suyuti förlägger denna sura till Mekka-periodens mitt (närmast efter
sura 50); all sannolikhet talar dock för att den hör till de första åren av
Profetens verksamhet.

Al-Balad

De klassiska kommentatorerna tolkar ordet balad som ”stad” (en av ordets
vedertagna betydelser) och hävdar att uttrycket hadha l-balad (”denna stad” el.
”detta land”) syftar på Mekka och att pronominet ”du” i andra versen avser
Muhammad. Denna tolkning är visserligen plausibel i ljuset av Koranens upprepade understrykande av att Mekka är en helgad stad, men den följande texten –
liksom hela surans karaktär – förefaller peka mot en vidare, mer generell innebörd. Orden hadha l-balad syftar sålunda enligt kommentarförfattarens åsikt på
”detta människans land”, dvs. jorden (vilket enligt alla filologer är en av grundbetydelserna av balad). Med denna tolkning kommer ordet ”du” i vers 2 att avse
människan i gemen och det som metaforiskt ”kallas att vittna” är hela hennes
jordiska omgivning.

Ordagr.: ”en fader och vad han avlat”. Enligt Tabaris övertygande förklaring
betecknar frasen ”alla fäder och mödrar och deras avkomlingar” – dvs. hela den
mänskliga rasen från dess begynnelse till dess slut. (Med ordet walid förstås trots
dess maskulina form båda föräldrarna.)

Ordet kabad, som innefattar begrepp som ”plåga”, ”prövning”, ”bekymmer”
”vedermödor”, ”slit” etc. måste återges med ett sammansatt uttryck.

Det underförstås att människan tror sig ha outtömliga resurser. Man bör minnas att ordet ”människa” här står i betydelsen ”människan i gemen” och de skrytsamma orden ovan är därför en metonymi för den vitt spridda uppfattningen –
typisk för tider av religiös dekadans – att det inte finns gränser för den makt som
människan kan göra anspråk på och att hennes världsliga ”intressen” därför utgör
det enda kriteriet för att avgöra vad som är rätt och orätt.


Dvs. ”Tror hon att hon inte är ansvarig inför någon annan än sig själv?”

Dvs. så att hon kan känna igen och ge uttryck åt sanningen om Guds existens
eller åtminstone be om Hans vägledning.

Jfr not 146 till 2:177; ordet ”slaveri” täcker alla former av exploatering och
förtryck – socialt, ekonomiskt eller politiskt – som gör skäl för denna term. Enligt Baghawi, som åberopar Ikrimah, och Razi kan frasen fakk raqabah också
betyda ”att lägga ifrån sig den [börda av synd] som har tyngt ens egen rygg”.

Dvs. — om man till den bokstavliga tolkningen vill lägga en symbolisk mening
i orden (ö.a.) – en flammande förtvivlan och hopplöshet som i nästa liv skall
”blossa upp över syndarnas hjärtan” och ”sluta sig omkring dem”; jfr 104:6–8
och därtill fogad not 5. — Angående uttrycket ashabu l-mashamah (”de orättfärdiga”) se not 3 till 56:9 (ö.a.).

لَآlāأُقۡسِمُuq'simuبِهَٰذَاbihādhāٱلۡبَلَدِl-baladi١

lā
uq'simu
bihādhā
l-baladi
١