QuranReader

The Surah is so designated after the word al buruj appearing in the first verse.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah is so designated after the word <em>al buruj</em> appearing in the <a href=/85/1>first verse</a>.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>The subject matter itself indicates that this Surah was sent down at Makkah in the period when persecution of the Muslims was at its climax and the disbelievers of Makkah were trying their utmost by tyranny and coercion to turn away the new converts from Islam.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>Its theme is to warn the disbelievers of the evil consequences of the persecution and tyranny that they were perpetrating on the converts to Islam, and to console the believers, so as to say: "If you remain firm and steadfast against tyranny and coercion, you will be rewarded richly for it, and Allah will certainly avenge Himself on your persecutors on your behalf."</p>
<p>In this connection, first of all the story of the people of the ditch (<em>ashab al-ukhdud</em>) had been related, who had burnt the believers to death by casting them into pits full of fire. By means of this story the believers and the disbelievers have been taught a few lessons. First, that just as the people of the ditch became worthy of Allah's curse and punishment, so are the chiefs of Makkah also becoming worthy of it. Second, that just as the believers at that time had willingly accepted to sacrifice their lives by being burnt to death in the pits of fire instead of turning away from the faith, so also the believers now should endure every persecution but should never give up the faith. Third, that Gods acknowledging Whom displeases the disbelievers and is urged on by the believers, is Dominant and Master of the Kingdom of the earth and heavens; He is self-praiseworthy and is watching what the two groups are striving for. Therefore, it is certain that the disbelievers
will not only be punished in Hell for their disbelief but, more than that, they too will suffer punishment by fire as a fit recompense for their tyranny and cruelties. Likewise, this also is certain that those, who believe and follow up their belief with good deeds, should go to Paradise and this indeed is the supreme success. Then the disbelievers have been warned, so as to say: "God's grip is very severe. If you are proud of the strength of your hosts, you should know that the hosts of Pharaoh and Thamud were even stronger and more numerous. Therefore, you should learn a lesson from the fate they met. God's power has so encompassed you that you cannot escape His encirclement, and the Qur'an that you are bent upon belying, is unchangeable: it is inscribed in the Preserved Tablet, which cannot be corrupted in any way."</p>


 وَٱلسَّمَآءِ ذَاتِ ٱلْبُرُوجِ

وَٱلْيَوْمِ ٱلْمَوْعُودِ

وَشَاهِدٍ وَمَشْهُودٍ

قُتِلَ أَصْحَـٰبُ ٱلْأُخْدُودِ

ٱلنَّارِ ذَاتِ ٱلْوَقُودِ

إِذْ هُمْ عَلَيْهَا قُعُودٌ

وهم على ما يفعلون بالمؤمنين شهود

وَهُمْ عَلَىٰ مَا يَفْعَلُونَ بِٱلْمُؤْمِنِينَ شُهُودٌ

وما نقموا منهم الا ان يؤمنوا بالله العزيز الحميد

وَمَا نَقَمُوا۟ مِنْهُمْ إِلَّآ أَن يُؤْمِنُوا۟ بِٱللَّهِ ٱلْعَزِيزِ ٱلْحَمِيدِ

الذي له ملك السماوات والارض والله على كل شيء شهيد

ٱلَّذِى لَهُۥ مُلْكُ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۚ وَٱللَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَىْءٍ شَهِيدٌ

ان الذين فتنوا المؤمنين والمؤمنات ثم لم يتوبوا فلهم عذاب جهنم ولهم عذاب الحريق

إِنَّ ٱلَّذِينَ فَتَنُوا۟ ٱلْمُؤْمِنِينَ وَٱلْمُؤْمِنَـٰتِ ثُمَّ لَمْ يَتُوبُوا۟ فَلَهُمْ عَذَابُ جَهَنَّمَ وَلَهُمْ عَذَابُ ٱلْحَرِيقِ

ان الذين امنوا وعملوا الصالحات لهم جنات تجري من تحتها الانهار ذلك الفوز الكبير

إِنَّ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ لَهُمْ جَنَّـٰتٌ تَجْرِى مِن تَحْتِهَا ٱلْأَنْهَـٰرُ ۚ ذَٰلِكَ ٱلْفَوْزُ ٱلْكَبِيرُ

إِنَّ بَطْشَ رَبِّكَ لَشَدِيدٌ

إِنَّهُۥ هُوَ يُبْدِئُ وَيُعِيدُ

وَهُوَ ٱلْغَفُورُ ٱلْوَدُودُ

ذُو ٱلْعَرْشِ ٱلْمَجِيدُ

فَعَّالٌ لِّمَا يُرِيدُ

هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ ٱلْجُنُودِ

بل الذين كفروا في تكذيب

بَلِ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ فِى تَكْذِيبٍ

وَٱللَّهُ مِن وَرَآئِهِم مُّحِيطٌۢ

بَلْ هُوَ قُرْءَانٌ مَّجِيدٌ

فِى لَوْحٍ مَّحْفُوظٍۭ

وَالسَّمَاء ذَاتِ الْبُرُوجِ

VID NATTHIMLEN, smyckad med stjärnbilder!

وَالْيَوْمِ الْمَوْعُودِ

وَشَاهِدٍ وَمَشْهُودٍ 

قُتِلَ أَصْحَابُ الْأُخْدُودِ

GUDS förbannelse över dem [som grävde] en grav [för de troende],

النَّارِ ذَاتِ الْوَقُودِ

وَهُمْ عَلَى مَا يَفْعَلُونَ بِالْمُؤْمِنِينَ شُهُودٌ

för att själva bevittna den [illgärning] som de här begick mot de troende!

وَمَا نَقَمُوا مِنْهُمْ إِلَّا أَن يُؤْمِنُوا بِاللَّهِ الْعَزِيزِ الْحَمِيدِ

De ville hämnas på dem enbart därför att de trodde på Gud, den Allsmäktige, som allt lov och pris tillkommer,

الَّذِي لَهُ مُلْكُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَاللَّهُ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ شَهِيدٌ

Han som äger herraväldet över himlarna och jorden.	Men Gud är vittne till allt.

إِنَّ الَّذِينَ فَتَنُوا الْمُؤْمِنِينَ وَالْمُؤْمِنَاتِ ثُمَّ لَمْ يَتُوبُوا فَلَهُمْ عَذَابُ جَهَنَّمَ وَلَهُمْ عَذَابُ الْحَرِيقِ

De som utsätter troende män och kvinnor för [svåra] prövningar och som inte därefter känner ånger, skall utlämnas åt helvetets straff, ja, de skall utlämnas åt eldens plåga!

إِنَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَهُمْ جَنَّاتٌ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ ذَلِكَ الْفَوْزُ الْكَبِيرُ

[Men] de som tror och lever ett rättskaffens liv [skall stiga in i] lustgårdar, vattnade av bäckar - detta är den stora segern!

إِنَّهُ هُوَ يُبْدِئُ وَيُعِيدُ

Det är Han som inleder skapelsen och som skall förnya den.

وَهُوَ الْغَفُورُ الْوَدُودُ

Han är Den som ständigt förlåter, den Kärleksfulle,

ذُو الْعَرْشِ الْمَجِيدُ

هَلْ أَتَاكَ حَدِيثُ الْجُنُودِ 

HAR DU [Muhammad] hört hur det gick för den armé

som Farao [sände ut för att genskjuta Israels barn], och för [stammen] Thamud?

بَلِ الَّذِينَ كَفَرُوا فِي تَكْذِيبٍ

Trots detta envisas förnekarna med att vilja göra sanningen till lögn;

وَاللَّهُ مِن وَرَائِهِم مُّحِيطٌ

men Gud har dem i Sin makt fastän de inte är medvetna om det.

بَلْ هُوَ قُرْآنٌ مَّجِيدٌ

Nej, detta är en ärorik Koran [med budskap]

ÅTTIOFEMTE SURAN
AL-BURUDJ (STJÄRNBILDERNA)
Mekka-perioden
DENNA sura uppenbarades kort efter sura 91 (”Solen”). — ”Titeln” är
hämtad från första versen (ö.a.).

Al-Buruj

Dvs. Gud kan sägas ”vittna” om Sin allmakt och Sin oförliknelighet genom
själva skapelsen; jfr 3:18 – ”Gud [själv] vittnar … att det inte finns en annan gud
än Han” – och den därtill fogade noten 11. — Att ordet ”vittnet” syftar på Gud
själv är en i en rad olika tolkningar där exegesen åberopar utsagor av flera av Profetens följeslagare och män ur den närmast följande generationen. En annan tolkning ser i ”vittnet” en anspelning på Muhammad och de andra profeterna.

Se not 9 till 74:19–20 angående översättningen av ordet qutila.

I sina förklaringar av detta ”allegoriska” stycke – säger kommentarens författare – hänvisar kommentatorerna till en rad berättelser eller legender i sina försök att historiskt ”identifiera” dessa ogärningsmän, med början från Abrahams
mellanhavanden med sina avgudadyrkande landsmän (jfr 21:68–70), via den
bibliska legenden om Nebukadnessar som ville bränna tre fromma israeliter till
döds i en ugn (Dan. 3:19ff.) och den helt apokryfiska berättelsen om en kung
under zoroastrismens tid, som lät bränna dem av sina undersåtar till döds som
vägrade foga sig i hans diktat att ”Gud tillät” äktenskap mellan bror och syster,
och fram till den vad gäller religionen judiske kungens av Jemen, Dhu Nawas,
förföljelser mot de kristna i Nadjran mot slutet av 500-talet. Försöken att sätta
en historisk ”etikett” på detta avsnitt av suran förefaller knappast motiverade –
säger författaren – och de tjänar inte något väsentligt syfte. I själva verket visar
det faktum att ogärningsmännen i dessa verser är och förblir anonyma att det här
är fråga om ett exempel, framställt i bildspråk, med tidlös och universell giltighet.
Förföljarna är människor helt utan tro, för vilka tron hos andra är djupt förhatlig (vers 8) men, som framhålls i det följande, ”Gud är vittne till allt … [och
Hans] hämnd är fruktansvärd”. (Ö.a.)

Ordagr.: ”när de satte sig bredvid som vittnen till vad de gjorde …” etc.

Detta är med stor sannolikhet det första omnämnandet i Koranen av ”lustgårdar, vattnade av bäckar” som en beskrivning av den salighet som väntar de rättfärdiga i paradiset.

Ordagr.: ”ägaren av den ärofulla tronen (dhu l-arsh al-madjid)”. Angående
översättningen av al-arsh se 7:54 och den därtill fogade noten 42.

Underförstått ”vilka Gud lät gå under på grund av deras synder”. Berättelsen om Farao och hans armé och deras undergång i havet återges många gånger i Koranen; vad Thamud beträffar se särskilt 7:73ff. och de därtill fogade noterna
54–60.

Ordagr.: ”Gud kringränner [el. ’inringar’] dem bakifrån”, en idiomatisk fras
som betecknar något som sker på ett för de berörda omärkligt sätt.

Ordagr.: ”på en [väl] bevarad [el. ’skyddad’] tavla (fi lawhin mahfuz)” – en
beskrivning av Koranen som förekommer enbart på detta ställe. Även om några
kommentatorer uppfattar uttrycket bokstavligt och tolkar det som namnet på en
”himmelsk tavla” på vilken Koranen är inskriven sedan evärdlig tid, har andra
alltid uppfattat det som en metafor, nämligen med syfte på den gudomliga Skriftens oförstörbarhet. Denna tolkning citeras som fullt berättigad av t.ex.Tabari,
Baghawi, Razi och Ibn Kathir, som alla är eniga om att frasen ”på en väl bevarad
tavla” erinrar om Guds löfte att Koranen aldrig skall förvanskas och att den skall
förbli fri från godtyckliga tillägg, strykningar och andra förändringar i texten.
(Se 15:9 och den därtill fogade noten 10.)

وَٱلسَّمَآءِwal-samāiذَاتِdhātiٱلۡبُرُوجِl-burūji١

wal-samāi
dhāti
l-burūji
١